Jigsaw (2017)

Amerikansk kriminalskräck av Michael & Peter Spierig med Matt Passmore, Tobin Bell, Callum Keith Rennie, Hannah Emily Anderson mfl.

Jag och min skräckälskande grabb var och såg den åttonde filmen i den långlivade franchisen, kanske lite fel att säga den åttonde med tanke på att den ska vara en nystart och antagligen kommer yngla av sig några uppföljare. Men vi säger den åttonde bara för att hålla det enkelt. När den första Saw (2004) kom så ändrade den spelreglerna för vad en skräckfilm kunde visa, den bara manglade över sin publik och jag älskade den och anser fortfarande att det är den bästa tortyrskräck-filmen. Överlag tycker jag att filmerna 1-6 håller bra standard men skippar gärna den hemska (då menar jag inte hemsk på ett bra sätt) sjuan. Ni vet den som kom i 3D och som inte tillförde franchisen någonting. Den var bara brutalt dålig.

Det bästa med Saw-filmerna är att de är inte renodlade skräckfilmer, i alla fall inte del 4-6 som är lika mycket kriminalgåtor som skräckfrossa. Den nya följer tack o lov den formeln också.

10 år har gått sen John "Jigsaw" Kramer hamnade i graven och därmed försvann hans fruktansvärda fällor. Så därför blir polisen lite förbryllade när lik dyker upp med Jigsaws signum och får band med Jigsaws röst. Samtidigt vaknar fem människor upp i ett rum fastkedjade och med hjälmar/hinkar på huvudet. Alla fem har blivit drogade och ingen av dom vet vad som väntar dom. De har hamnat i den första fällan utav många som de är tvungna att genomlida, det vill säga om de överlever så långt. Det enda som rösten i högtalaren och banden begär är att de bekänner sina värsta synder. Låt spelet börja..

Jag får erkänna att efter den hemska sjuan så trodde jag aldrig att där skulle komma något mer från Jigsaw och jag hoppades nog på att där aldrig skulle komma någon mer. Så att säga att mina förväntningar var låga är en underdrift. Men efter 1,5 timme på bion så får jag erkänna att de lyckades krossa mina låga förväntningar. För den är inte bara bra, den är riktig bra.

Vem ska få äran för denna bedrift? Jag skulle ge en stor del till regissörs-bröderna Spierig, för dessa två har på ett smart sätt kringgått alla fällor (ursäkta, var bara tvungen) som regissören till sjuan inte lyckades undvika. De låter filmen utvecklas som en kriminalhistoria, där vi får se polisernas arbete lika mycket som vi får se de fem stackarna försöka undvika blodisande fällor. Men sen är inte bröderna helt oäven för filmer med skräcktema, bara se den klyftiga vampyrfilmen Daybreakers (2009) så ser ni att dessa tyska bröder kan berätta en film på ett smart sätt.

Nu är inte allt positivt i Jigsaw, saker som jag satt och retade mig på. Vi måste snacka om fällorna, igenom alla filmerna har fällorna varit de stora samtalsämnena, i denna är dom faktiskt ganska så svaga och inte lika genomtänkta. Det märks att här har krutet lagts på kriminalstoryn och twister. Inget fel i det men ska man se en Saw-film så förväntar mig sig några finurliga och brutala fällor. Speciellt den sista fällan i filmen är nästan skrattretande. Den försöker för mycket att vara modern. Sen finns där lite småsaker man kan reta sig på, men det skiter jag i.

Inte i samma klass som Saw eller Saw VI men vad gör det, när den ändå är spännande och klurig.Jag och grabben var mer än nöjda.

3,5/5